- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:322

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De sista docentåren 1863-1866

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322 DE SISTA DOCENTÅREN
1863-1866

under vinter och vår fyra häften utkommo. Framgången
var gifven, hvilket betygades af förläggarens
belåtenhet. Den fick genast 1,200 prenumeranter. Såsom
medarbetare vann han en utmärkt kraft i den då
unga studeranden af Helsinge nation Hans Forssell,
den blifvande historikern och statsmannen. Han
debuterade med en utmärkt historisk artikel,
som väckte uppseende. C. R. gick själf åstad och
uppsökte honom på hans lilla studentrum uppe vid
Rackarnäbben i Fjärdingen, och vi blefvo genast
riktiga vänner. Snart voro vi kamrater i det
lilla studentsamfund, som kallade sig N. S. (Nio
signaturer). Detta unga sångargilles förnämsta
medlemmar voro Snoilsky, Björck, Klockhoff, Wirsén,
Östergren, Gödecke, Ödman, Genterwall, Dietrichson,
samfundets egentlige stiftare. Häri upptogs C. R
, ehuru äldre än de flesta, och Forssell, ehuru
han ej var poet, utan historiker eller siare. Där
utvecklades ett fostbrödralag af mycket egendomlig
art och af en viss betydelse ej blott för medlemmarna,
utan genom dem äfven för den nyare litteraturen. Han
tackar ödmjukt försynen, att han hade den lyckan att
få tillhöra N. S., ty därpå berodde i ej liten grad
hans framtida lycka.

Några dagar före midsommar 1865 inträffade den
märkliga händelse, som med ett slag skulle gifva ljus
åt denna framtid. Den 22 juni afled helt plötsligt
hans afhållne och vördade förman, professorn och
skalden Bernhard Elis Malmström. Underrättelsen
bragtes honom genom gamle vännen amanuensen Högman,
som tillade: »nu blir du professor!» C. R. stod där
som slagen af åskan. Skulle det vara möjligt? Ja,
måhända. Där ha vi sålunda målet att arbeta för! Nu
visste han, hvad han ville göra! Arbeta allt hvad
tygen höllo, och icke lämna oförsökt något tillfälle
att förtjäna sitt uppehälle. Allt berodde på, om
han af fakultet och konsistorium finge uppdrag att
förestå den lediga professuren. Då kunde han räkna
på docentstipendium, såsom han föreställde sig;
han hade utsikt att få hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free