Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De sista docentåren 1863-1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på detta sitt blifvande oratorium. Men sista dagen före
första föreläsningen ljusnade det. Först inträdde
bröderna Erik och Adolf Lindgren, stockholmare, den
förre språkman och estetiker, hvilken dog helt ung
såsom afhållen lektor i Sjökrigsskolan, den senare
musiker och estetiker af rang, hvilken dog helt nyligen,
i början af detta århundrade, såsom berömd
musikkritiker i Aftonbladet, till hvilken vi återkomma längre
fram vid tal om förf:s öfversättning af Shakespeare’s
»Sonetter». Samma dag öppnades dörren igen för ett
nytt brödrapar, stockholmarna Adrian och Georg Göthe,
bägge utmärkt vackra, begåfvade och nitiska lärjungar,
den förre en klassisk musiker af rang, den senare
blifvande förste amanuens i Nationalmuseum, betydande
konstkännare och skriftställare. I dessa fyra såg han en
särskild skänk af himmelen, och de blefvo äfven snart nog
stödjepelarna i den kort därefter af C. R. stiftade
estetiska föreningen, som ännu fortlefver, och som blef
en god hjälp för intensivare estetiska studier och godt
umgänge mellan lärare och lärjungar. O, hvad han
den dagen, var glad, när han mottog de fyra
mönsterlärjungarna!
Till professorsgöromålen kommo snart nog
förprofningarna eller tentamina – den mödosamma och
kinkiga förpröfningen, som är en rent svensk institution,
af tvifvelaktigt värde i det hela, men ibland nyttig nog.
De, som med afsikt att tentera nu uppvaktade honom,
voro naturligtvis rester af prof. Malmströms senaste
gossar. Återfunnos vederbörande i prof. M:s efterlämnade
papper, så var saken enkel, ty den aflidnes vitsord,
om det ej var alltför gammalt till datum, respekterades
alltid. Svårare var det med dem, som ej af honom
blifvit pröfvade, men läst efter hans fordringar. C. R.
hade ej haft tillfälle att kungöra några ändringar förr
än vid terminens början, hvarför han ej kunde fordra
att det nya genast skulle iakttagas. De få examina,
som kunde komma i fråga till jul 1864, fingo gå efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
