Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cronstrand hade, likasom på sig sjelf, så äfven på andra
stora fordringar af flit, punktlighet, redbarhet och noggrannhet
i arbete, och i det fallet kunde hvarken vänskaps- eller andra
förhållanden öfverskyla försumligheten; saken var för
honom allt. Lättja, oordning, slarf kunde han icke fördraga; och
märkte han någon tillstymmelse till humbug, lycksökeri och
egennytta, så fick han vanligen en sådan leda för den
person det gällde — en leda, som han sällan kunde eller ville
dölja — att personen för honom framstod snart sagdt blott
som en personifikation af de nämnda dåliga egenskaperna,
och hans förakt för eller hat till egenskaperna kom sålunda
att nästan få en karakter såsom af enskild ovänskap till
den ifrågavarande personen. Han hade äfven i det fallet
svårt att låta fem vara jemnt och med samma uppsyn och
samma leende bemöta vän och fiende, den hvilken han
högaktade och den hvilken han föraktade — höjden af
lefnadsvishet enligt mångas mening. Vid flera tillfällen, då
Cronstrand varit beskyld för ”personligheter”, har jag funnit
personligheterna hafva haft ett sådant ursprung. Jag
erinrar mig huru en gång, då han hade temligen hårdhanskadt
farit fram mot vissa vederbörande, och en högt uppsatt
bekant yttrade sig med belåtenhet öfver hans uppträdande och
om det berättigade deruti, Cronstrand svarade: ”ja, alla se
gerna, att yxan går, men ingen vill hålla i skaftet”; hvarpå
interlokutören genmälte: ”visserligen, men medgif också,
att du f—n så gerna håller i skaftet” — en uppfattning, som
var nog allmän, men som, for att vara rigtig, måste
modifieras på det sätt förut antydts. Ansåg han de
förhållanden, som ofvan blifvit angifna, äga rum, så kan man icke
neka, att han någon gång, för att begagna hans egna ord,
yttrade sig ”sKarpare än ett lent sinne vill”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
