- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
70

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

priset på vinsten och gör den till en vinst; men ofta af
samma natur som lumpna pricken på en skottafla, den der
sökes med passion och har i sig sjelf ej annat innehåll än
en torr qvist, en fläck af kol som elden öfvergifvit, en kall
spik i en död brädlapp. Detta sträfvande att underlägga
vårt välde hvad som icke bjudes oss, hvad som vill
undfly, hvad naturen sjelf synes försvara, det karakteriserar
mannen, det förklarar hans ostadighet, slapphet, bredvid
kraft i handling och känsla. Utan att vara grym dödar
med vällust jägaren en menlös dufva derför att hennes
flygt är snabb som blixten och hennes fall prisar hur kulan
slår som blicken går”. Ehuru icke jägare, älskade och
värderade han likväl den nordiska jagten, hvilken kanske
mer än någonting annat tjenar att utbilda ett friskt och
lefvande natursinne. ”Ack utropade han — hvad jagten,
midt ibland försakelser af äfven de första beqvämligheter,
ja, långt innan en vink af dem synes, äger njutningar för
själen, för anden som trotsar materien. Jag talar ej om
skytten, som två steg från sin vagn skördar sin hunds
mödor; — jag minnes skogens son, som kom till
fjällspetsen förr än solen, och som orkade längre, än hennes
sakta, raka gång, ströfva öfver fältet i tusen rigtningar,
innan han kände behof af hvila, och bäddade under sig, ej
moln, men kanske några torra löf och qvistar, sedan han
sökt en sten till stilla hufvudgärd”. I sjelfva verket kan
man säga, att, i figurlig mening, lifvet skänkte honom en
temligen stenhård hufvudgärd. Och det passade honom
bäst. Jag kan icke tänka mig, hur han skulle sett ut,
bortklemad af beqvämlighet och vällefnad. Måtte nordens
ungdom af sådana exempel kunna lära, huru måttlighet,
härdighet, naturfriskt lefnadssätt äro bästa medlen för helsa,
glädje och styrka ännu i ålderdomen och bäst anstå en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free