- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
123

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böter, som mördaren skall utgifva till den mördades slägt.
Gifvas styng, utan att döden följer, flyktar ej brottslingen
från sin bostad. Rätten tager då hos honom, och genast,
målet i öfvervägande för att bestämma om plikten. När
en familjfader dör, dela sönerna sig emellan lika hans
qvarlåtenskap. Döttrarne få intet, så framt ej deras bröder af
god vilje afstå något åt dem. Gifta de sig medan fadren
lefver, lemnar han dem vanligen något i hemgift.

Efter att hafva tillbragt första natten vid Moses källa,
anträddes återigen tåget, sedan solen redan hunnit ett stycke
öfver horisonten och vår Ibrahim med oss tagit en kopp
kaffe. I förbigående må vara sagdt, att han icke nekade för
vin, när det bjöds honom, och hvad beträffar socker till
kaffet, sade han, ehuru turken i allmänhet här icke brukar
det, att det icke gör ondt. Vi fortsatte hela denna dagen
vår marche i åsyn af hafvet. Ibrahims öga var på allt.
Var en sadel skriden på sned eller balancerade ej bördan
väl på kamelens rygg, var det alltid scheikens blick som
först fann det. Han var häftig till sinnes och grälade ofta
på en pojke som var dum, men hans höghet syntes aldrig
länge bära sin vrede. Han hade en kamel för sin egen
räkning, men red sällan, utan gick mest till fots, och stundom
var hans unga fåle ej med oss, utan i en annan karavan, der
en yngling, Ibrahims son, red på den, och det tycktes
såsom hade prinsen varit dess rätte ägare, ehuru den för
syn skull var räknad bland våra (dock ej helt och hållet
för syn skull, emedan det var vi som betalade också för
den). När någon arab kom oss till mötes, gick han alltid till
Ibrahim att helsa medelst ett handslag och lade handen
derefter på hjertat. Nära bekanta slogo, som det tycktes, tvänne
slag med inre flata händerna helt löst tillhopa och gjorde
derpå tecknet åt hjertat. Kameldrifvarne helsades ock med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free