Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bestämdt, som hade man här skarfvat tvänne olika
land tillsammans. Den trakt, hvari vi nu kommit, hade i
allt en annan karakter än den vi lemnat. I stället för
den röda färgen af granitbergen hade vi nu en brungrå, och
höjder, som icke ägde den förra jättenaturen, men voro
runda kullar och lyste grönt af markens färg, ty inga träd
finnas och intet gräs. Höjderna fortsatte dock efter ombytet
af bergart ett par hundra famnar, på båda sidor, likasom
äfven passet. När slutligen dalen utbredde sig framför oss,
stod öfver densamma till höger en tafla magisk som i ett
féeland. Bergen i himmelshöga gestalter sväfvade öfver
horisonten, olika i färger och olika i skuggstyrka, allt efter
deras egen olika natur, eller efter som de vid olika långt
afstånd från oss olika färgades af luftrymden.
Ofta syntes nu gethjordar på vår färd, och en
myckenhet af unga kameler, som gingo på bete och bölade en
helsning till oss eller våra puckeldjur. På de kameler, som gå
fria, de unga, synes puckeln vara mycket större än på
dem som sträfvat under sadeln. Är det en synvilla eller
gifver arbetet åt djurets kropp en annan form? Framför
oss hade vi bergen, som leda upp till Sinai. En sträcka af
kullar låg rundt omkring oss. På en liten slätt till höger kom
en gosse om åtta till tio år på en ung kamel oss till mötes.
Det var ännu en son af Ibrahim, hvars tält stodo i
bergstrakten åt den sidan, en timmes väg från oss. Sändebudet
kom att gifva scheiken ombyte af ridkamp.
Den lille prinsen var just icke förskräckt för
främlingarne han såg, men visst kastade han några skuggrädda
blickar omkring sig, och dröjde icke att återvända hem
genast som han hade uträttat sitt ärende.
Man tågade vidare och sökte draga sin persons
känslofullaste trakter undan sadeln. Småningom skred man så med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
