Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamelens stora tassar framåt. Än kom en blund åt ögat, än
tittade det vidare åt fältet, och tyst gick tåget sin gång.
En gazell fann sällskapet ej farligare, än att hon vågade
sig fram på vår väg, som hon korsade i sakta mak. Hon
var dock utom skotthåll för pistoler, och bössorna hängde
i sina foder bakom sadeln. Det var första gången jag såg
detta vackra djur lefvande. Jag ropade åt min reskamrat
för att visa det, men rörelsen i karavanen hade redan
uppskrämt det, och i snälla språng skyndade det nu så ur vårt
grannskap, att min vän kom för sent för att få det i sigte.
Vid middagen stodo vi på brädden af en djup dal,
hvilken såsom en ofantlig fästningsgraf skiljde oss från de
berg, som inneslöto foten till det högsta, heliga. En
brant zigzag-stig gick ned till grafvens botten. På denna
fann den tungt lastade kamelen stöd för sin stora fot
lika skickligt, som åsnan fäster sin i skråflorna på en
klippbrant. Då åsnans fina skarpa hof får fäste i hvarje
liten ojemnhet på bergytan, så fasthålles kamelens vida
fotsula genom sin mjukhet, som gör att äfven de ringaste
korn af stenen blifva noga omfattade.
Grafbottnen öfvervandrad, började vi uppstigningen i
bergen på en ofta ganska trång stig utmed kanten af en
ravin, deri vi snart der och hvar sågo en liten vattentår och
palmbuskar, hvilka alltid äro en herrlig syn för den som
sträfvar i öknen. Större och större vattensamlingar der
nedanför speglade i stigande vår trånad, och torra läppar
knotade redan mot Ibrahim eller rättare mot den som gått
i spetsen på den enda stigen, att ej hafva fört oss dit der
vattnet var, ty nu skiljdes vi derifrån af en brådstupa som
ingen ville äfventyra. Blott ännu några ögonblick, och till
vår glädje möter oss på sjelfva vår väg den rännil, som
klar och frisk skulle stilla den lilla karavanens törst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
