Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här hos allfadren; ja de tro äfven, att presterna, sådana de
finnas i klostret, hafva på detta berg uppenbarelser, eller
att verldarnes styresman ännu visar sig för dem på Sinai.
Men dessa prester, förtjena de väl namnet fäder, eller
äga de ens en enda af de egenskaper, som en andlig
man, som en religionens tolk tillkommer? Man behöfver
på långt när icke hela den tid, vi sågo dem, för att dertill
säga ett bestämdt nej. Bland de blad, som resande, i
synnerhet engelsmän, fullskrifvit till deras lof, äga de nu
ett, som har några ord sanning på svenska att förevisa.
Detta lyder sålunda: ”Under de tvenne dagar jag vistats
hos klosterfäderne härstädes har det varit mig omöjligt
intill sista stunden före afresan att urskilja, huruvida
beskedlighet eller dumhet eller biblisk okunnighet eller öfvertro
eller penningesnikenhet hos dem fått öfverhanden. För de
minnen, som den heliga skrift bundit vid klostrets
omgifningar, vore att önska, att främlingen, som hit kommer,
kunde sjelf vägleda sig, ty en rå munk, med den
uppbyggelse han kan gifva, nedrifver snart all den illusion som
hitfördes.”
Det var ganska behöfligt att ännu i den lilla dalen och
i det nämnda kapellet få någon förfriskning och eld ty vi
voro icke allenast trötta, utan äfven rätt frusna. Vi hade
på toppen af berget vid middagen haft blott en half grad
öfver fryspunkten.
Vi förfogade oss småningom ned åt klostret och
inträdde der åter med hjelp af repet genom hålet på
trädgårdsmuren, samt mottogos och besvärades på vanligt vis
af fäderna. Det minst besvärliga af allt var middagen,
ehuru hoprörd som vanligt. Aftonen kom emellertid snart
nog, och med den vår vän Ibrahim och hans kameler, vår
enda tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
