Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphettad, så att termometern ännu visade några och trettio
grader Réaumur. I bergen, som i öster skilja floden från
öknen, och hvarest barken nyss lagt till, medan en
vandring i dem gjordes till beseende af de många omätliga
sandstensbrotten, som der i fordomtid begagnats, hördes nu
ett buller, ett brak, såsom om en remna i dem skulle öppnat
sig, och kommit allt närmare och närmare stranden. Efter
några sekunder syntes på långt afstånd, på klippryggen,
en lufthvirfvel gå rakt fram och småningom utföre emot
floden. Stenar på dess väg spraka i tusende splittror
såsom träffade af eldstrålar. Ljudet deraf är nu torrare och
liknar skramlet af en åskvigge på nära håll. Särskilt
observeras, att under det luftströmmen står såsom en ständig
hvirfvel på bergets yta uppåt luften, går den med detsamma
såsom ett fludium nedåt och påskyndar i mån af de olika
lutningarne sin gång berget utföre. Slutligen nedkommen
på den trånga flodstranden, passerar den också denna tvärt
öfver, och träffar dervid några buskväxter, som spraka med
stensplittret bland hvirflarne uppåt luften. Så hinner den ock
floden och står nu såsom en rök på dess yta. Men knappt
kommen ut från stranden, i sin direktion vinkelrät mot
denna, låter den taga sig af den sakta Nilströmmen ett stycke
utföre och försvinner der. Utan tvifvel var det en elektrisk
luftström, som utgjorde fenomenet. Den syntes från den
punkt, der jag stod på stranden gent öfver, något mer
än en famn bred och några famnar åt luften stod dam
och rök. Som det ännu var full dag, syntes intet af eld
eller sken. Skeppsfolket hade ej någonsin sett sådant, och
trodde nu, förskräckte, att det var jorden som remnade för
något ondt väsende som färdades ned i floden. De tackade
sin Gud, att de så lyckligen nyss hade lemnat stället der
faran var, och nu, fast med barken rakt i den direktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
