Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den var riktad åt det håll hvarifrån vi kommo; så
tillkännagifvande, att hvem som ville ut skulle gå som han.
Kanske stå de till tidens slut och peka, dessa pilar, men
tydligt syntes att de voro nyligen satte hit på post. Ett
hål går uppföre på sned och mot öster. Men gubben,
araben, kryper sakta utföre och mot norr, samt kommer
nu midt ibland svepningar af folk och kreatur, i synnerhet
krokodiler, hvilkas lik träffas mera hela än menniskornas,
emedan nutidens menniskor företrädesvis styckat sina döda
förfäder, för hoppet att utanpå eller inom dem finna något
till utbyte emot frankens guld. Vi vandrade på fyra
ben. Min hand stötte emot något mjukt. Det var håret
på ett halft manshufvud, med lockarne oljiga, så lena och
väl upplagda, som om mannen vore en nutidens elegant
och ernade sig på bal. Men långt för detta hade han
dansat ut. Hvad som öfverblifvit till våra tider, lade jag
på sitt ställe, sedan jag väl betraktat det, med vänlig
önskan om bättre jordfästning. Ännu är man ej kommen till
det stora likrummet, för hvilket våra krafter hårdt sattes på
prof, men dit fordomdags så mången gick hvilande. Ännu
en trång passage, trång i synnerhet derför att de döda ej
gå ur vägen. Såsom stora maskar på ett litet slagfält,
slingrade vi oss fram bland de aflidna. och tittade så
äntligen in i helgedomen. Tak och väggar drypande af oljiga
ämnen, halmkärfvar rundt omkring oss på golfvet, ljus i
händerna, med eld nog för att sätta alla underjordens lågor
i gång, och just på punkten, der ett förfallet benrangel
funnits efter en nyfiken, som tappat eld, antändt grottan
till fyraårig brand och så sjelf firat sin likbegängelse och fört
sin lekamen till hvila bland alla dessa, som en vurm af de
gamle egyptier ville med så mycket besvär plantera ut i
klippan, i sällskap med dyrkade krokodiler, hvilka hemtades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
