- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
215

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från Nilflodens böljor, för att inom bergets väggar följa tidens
flod till ända. Hvilket arbete, hvad tidspillan för att
mumifiera dessa djur, som kanske till milliontal funnits eller finnas
endast på denna ort! De små krokodilerna träffas till
hundratal svepta och sammanbundna i halmknippor. I
förbigående må nämnas, att deras heligheter nu på sin
höga ålderdom så likna vår böckling, att det vore att
misstaga sig på, om ej näsan skyndade att tillrättavisa
begreppet.

Nu slutligen och utan särdeles äfventyr på en ort,
hvarom jag hört så mycket talas, så många sagor, gjorde
jag en liten tur i högtidsrummet, hvilket befanns utan ända
åt nordost, och i öfrigt nog oländigt genom tätt på
hvarandra följande högar af mumier.

De medförda ljusen hade brunnit till nåra hälften, och
det var tid att söka utgång från dödens rike, medan denna
ännu syntes vara oss beskärd. Jag lastade mig, min tjenare
och ledsagaren med krokodiler, såsom rof från ströftaget,
och gaf ordres om uppstigandet såsom en segerhjelte; men
fann nog, att min arabiska, illa talad och skramlande
återgifven af eko, måste hafva låtit som när, för öfveriägsen
fiende, det på fältet vederbörligen slås till reträtt. Truppen
formerade sig, och arabgubben med hvita skägget sattes i
spetsen. Han började att famla med sina långa magra armar,
för att hjelpa ögonen, som sett sig matta på tidens lopp.
Kom så i gång, och följdes troget. Men sedan vi
besvärligen utkrupit genom den trånga ingången, gjorde han
halt, och begärde att jag skulle gifva rum, emedan han
ville gå något tillbaka. Och hvarför? För att stänga dörren,
Äfven här brukades en sådan. Det var en död, en
mångtusenårig menniska, som nyttjades att täppa gluggen.
Gubben förklarade, att han "kände denne man, och visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free