- Project Runeberg -  Skrifter af Baltzar Cronstrand /
228

(1877) [MARC] Author: Baltzar Cronstrand With: Per Adam Siljeström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För paschans krigstjenst bära de stor förskräckelse.
Af den uppväxande generationen har kanske nu 99/100
afhuggit pekfingret, utbrutit tänderna på högra sidan, för att
ej kunna afbita patronen, eller sprängt högra ögat; stundom
har en person genomgått, till yttermera visso, alla tre
dessa operationer. Det är egentligen på barnen, af 6 till
12 års ålder, som detta verkställes, emedan det brukas
att redan dessa tagas för ett slags skola, derur man utgår
till krigstjenst, eller sättes direkte till trumslagare.

För kort tid sedan var generalkrigspressning öfver
orten. Byar kringrändes nattetid af nazirens folk, också
araber från samma ort. De skjuta stundom för smällarnes
skull, men rätt ofta skarpt. Qvinnorna genomskära då
luften med skri. De följa afslöjade och med en dans i
vanvettets karakter (deras begrafningssed) de fångnes
aftåg. Andra dagen föllo för ett slags jordyxa alla pekfingrar,
som återstodo i nejden; tänder utbrötos och ögon sprängdes
med kalk, på allt hvad som undansluppit snaran och hade
att frukta en ny.

Så tillgår hos barbaren. Det kan ej vara särdeles
angenämt att här vistas. Men jag lyder ordspråket, att
den, som tagit hin onde i båten, måste ock föra honom
i land.

Äfven i Afrika äro ett slags vinterqvällar. Om dagen
har jag landets forna store gudar, och äfven gudinnor, till
uteslutande sällskap, men qvällen! — står mig svart till
mötes, utan annat umgänge än stundom naziren eller en
scheik, som kommer att tusende gånger upprepa sitt
”salamet taibin” (hell dig, hur står det tilll. Jag öfvar mig
då något, vid kaffekoppen och hans tobaksrök, i det
arabiska tungomålet, hvaruti jag ännu är ganska matt och svag,
när det öfvergår de enklaste behofven; men, bekänn det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cronstrand/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free