Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanden, hvilken derefter bortsköljes af hafsvågen,
hvarigenom den formade massan, hvars tyngdpunkt ligger öfver
den lutande planen, faller på denna och åker så af ned
i sjön. i
Virgilius beskrifver, i IX bok. 710—717 v. af Eneiden,
att vid Bajä, när en sådan klippa stupar, från sin ställning,
i hafvet, darra öarne Procida och Ischia, och Typhon, som
bor under denna, bäfvar.
Den ofvannämnde författaren Maggio lärer också, för
sin del, att. då man ej har stora stenmassor af naturen, för-
färdiga block af murbruk, på det sätt att detta instöpes
uti i marken gjorda, rätvinkliga grafvar, hvarefter, sedan
dessa massor haft nog tid att torka, och så fått nog
fasthet, de sänkas en intill annan på hafsbottnen, först åt ett
håll, och sedan på tvären af dessa: ”desto bättre ju större
och bredare de äro”. Han nämner äfven, att i Venetia
brukades att lägga grund för byggnader på det ofvan
beskrifna Vitruvianska sättet, innanför dubbla spuntdammar[1].
Läsaren finner af det nu anförda, att, såsom vi nämnde,
man i forntiden alltid beräknade grundens säkerhet efter
de medel som funnos att, icke punktvis, utan med stora
ytor trycka marken.
Pålning verkar på ett detta alldeles motsatt sätt. Den
styckar, i stället för att samla den lösa marken; och den
arbetar att med spetsarne spränga äfven den fasta.
Också har jag ingenstädes hos de gamle skriftställarne
kunnat finna spår dertill, att man i forntiden skulle hafva
begagnat pålverk till grund för byggnader af någon
betydenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
