Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omdömen, som lemna vexelvis kraft och ljus för att leda
förståndet.
Tusende bevis styrka, att sedernas förfall följer konstens
undergång. Den bildande konsten gifver ett slags kropp,
ett kroppsligt väsende åt moralen.
Den är till den grad en stämpel, att man kan på
formen af vildens vapen se, och nästan väga hans
själsbildning.
Plinius yttrar om den grekiske mästaren Zeuxis: ”Han
har ock gjort bilden af Penelope; det synes att han i den
målat hennes moraliska lif[1].
Och en italiensk författare, af sistlidne århundradet,
säger:
”De sköna konsterna skola, genom att visa oss det
fullkomliga, göra oss fullkomliga. Då de gifva oss det
smakfulla, det valda, det ordningsfulla, bereda de oss för
vår högsta trefnad.
”De äro ett slags hjelptrupper, som föra oss till
dygden, med att göra henne vacker, och visa oss huru ful
lasten är, genom att göra honom afskyvärd.
”De äro det enda medel att väcka ett allmänt begär
efter det goda, i det de framställa sanningen verksam och
välgörande. Det sköna är den mäktigaste driffjädern för
ett verkligt moraliskt syfte.
”De bildande konsternas triumf, deras yttersta och stora
mål är då, att helga retelsen af sina behag åt tvenne
menniskans högsta goda: åt sanningen och dygden.”
Också ville Cicero framställa för sin son en skön
bild af dygden, för att komma honom att förälska sig i
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
