Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjut, har så mycket gemensamt eller är så inblandadt med qvarnens gnolande,
att man måste försöka urskilja orden, för att rätt veta hvad som tillhör den ena
eller andra. Jämrande är ljudet, dock tyckes qvinnans träldom nu af gammal
häfd framfara utan betraktelser, och tonen vara en följd af fordoms klagan,
ty i uppsynen märkes nu ej heller sorg eller lidande.
Men ej nog med att en stackars flicka sitter så och mal nästan all
den tid af dagen, som hon ej är på vandring efter vatten, hon måste ock
sjelf hacka sin qvarn, när den blifvit utsliten. Mannen gör här ingenting
al det som hör till sysslorna vid hemmet. Alla arbeten af lera, såsom
hus för höns och för dufvor, eller ett slags upprättstående tunnor till
förvaring af dadlar och säd, allt detta göres ock af qvinnan. Den enda
offentliga förrättning utom hus, som tillhör henne, är att skria för lik. Och
dessa klagorop äro nästan såsom vore de hennes vederqvickelse. Aldrig
synas de göra bön, dervid mannen bland österlänningarne så mycket
paraderar; aldrig gå till en moské.
(Till sid. 41, noten.)
Sedan detta nedskrefs hafva de ifrågavarande handlingarne af ägarinnan
skänkts till en af kapten Cronstrands brorsdöttrar, med vilkor att af henne
hembjudas åt Stockholms kommun, som ock, efter i det hänseendet skedd
hemställan hos hrr stadsfullmäktige, tillöst sig desamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
