Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - De hvita gnistorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G LEGENDER OCH BERÄTTELSER
och grofva som ekgrenar. Blid och stilla var Abel,
den yngre. Hans kropp var hvit och mjuk och hans
gula hår lent som säfvippornas gula ull. Han
vaktade hjordarna vid flodstranden, men Kain brukade
marken, som hans fader Adam gjort.
Stundom hörde de Adam förtala, hur öde och
skräckinjagande den trakt varit, som nu var rik och
fruktsam. Om sluttningarnas torra stenmarker talade
han och om träskängarnas giftiga ånga, om hur ofta
hoppet kommit på skam och om all svett och allt
blod, han gjutit i en ojämn kamp. »Bättre än mitt
skall edert lif varda,» sade han, »rikare lön skolen
I skörda, mindre vedermöda trycka eder. Edra
öden skola varda ljusa, och I skolen kunna välsigna
eder dag.»
Tysta hörde honom sönerna. Men då de gingo
ut ifrån honom, kunde de säga till hvarandra: »Föga
ana vår fader och vår moder om det ve, som vi
bära. Föga veta de om de värkande sår, som äro
dolda i våra bröst och som vi ännu icke förrådt.
Hvad båtar oss, att god är den jord vi trampa, rika
de skördar den bär oss, friska de vatten som läska
oss? Ty plåga, plåga af något stort och ofattbart,
af hemlig eld och lönligt förtärande brand fräter
var frid och vår lycka 1 Ve oss för den plågans
skull 1»
Och åter kunde de säga: »Eld, eld ville vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
