Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G LEGENDER OCH BERÄTTELSER
de oändliga skogarna öfver sluttningarna, om
aftonglödens genomskinliga eldslågor på minareterna kring
hennes faders borg och om de frostiga
vinterstjärnornas hvassa blink i fjärran i den gröna isen på
Kaschmirs fjäll.
Hon drömde och mindes.
Hon mindes, med hvilken förskräckt och skygg
undran, då hon en gång följt sin fader ned till
frände-släkterna i städerna vid Ganges, hon som barn lekt
med honom, som skulle blifva hennes gemål, Jehangirs
lille mörkögde son. De lekte med mångfärgade
glasbollar och glatta elfenbenskulor, som de rullade
mellan sig Öfver ett golf af agat och pärlemor.
Solfläckarna kastade sig fram och åter, då träden rörde
sig framför arkaden utanför, och golfvet klang och
spelade som ett klockspel, då kloten studsade öfver
det. Då mindes hon, att hon med ens blickat upp
och plötsligt betraktat gossens ansikte. Hon hade
ej sett förut, huru det verkligen var. Det var blekt
och underligt hvitt, med något af gamla pärlors
sjuka och strållösa glans. Långa som en kvinnas
släpade ögonhåren på kinderna, och ögonlocken voro
tunga af dem, de sjönko samman som en sofvandes.
Men under dem var blicken så stor och dunkel —
skrämmande, brännande och outrannsaklig. Och
sådan mun hade hon aldrig sett förr: den var
högröd som rosenblad, men den var som hade han aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
