Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAH JAHANS SI LF VEKBRO
37
med hvita linneturbaner, härdiga ryggar och knappa
ord? Hvar äro de vilda ryttarna med sina lansar
trädda i fotbygelns tofshängda hölster, hvar fladdra
deras vimplar, hvar slå lejonfällarna mot deras hästars
mankar, hvar glänsa de drifna stålhufvudena på deras
bågar? Hvar pingla karavanernas halsklockor från
de långa tågen genom passen upp mot Belutschistans
fjäll eller Ispahans rosengårdar, hvar ljuder de
aflägsna katarakternas eviga sjungande brus genom
nätterna? O mitt land, mitt hem och mitt hems
folk!»
Vid haremsgemakets ebenholtsgaller blickade hon
ut öfver staden. Från de inre salarna hörde hon de
andra kvinnorna sorla och skratta, medan de redde
sitt hår och dröpo oljor öfver sina lemmar.
»Kommer fursten denna natt till oss?» tyckte hon sig höra
hur de sporde hvarandra. »Ser han ej, att vi äro
unga och utvalda alla, kvinnor hvita som mjölk från
Rhodos och Georgien, kvinnor bruna som agat från
Almedabad och Lahore, från Tanjore och
Anuradha-pura, kvinnor gula som bärnsten från Urga i norr
till Barabanam i söder? Blott om henne drömmer
han, den kalla kvinnan från den kalla snön!»
Blå och gyllne drogo kvällsskuggorna lysande
slöjor öfver väggarna. Nattsvalkan sänkte sig redan,
den ångande fuktdimman, om dagen ständigt
sväfvande öfver ytan af kanalen, som svalkande förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
