Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAH JAHANS SI LF VEKBRO 53
hetens försonande form, bli ett i samma ordlösa
skönhet med den, som han så mycket älskat.
»Som en hungrande och frysande tiggare,»
hviskade han, »lefde jag mitt lif vid dina knän,
Ardjaman Banu, du älskade, du obönhörliga, du
onåbara. Som en tiggare skall jag också i eviga
tider nu ligga i trasor utanför din stängda dörr —
en tiggare, hvars gömda konungslighet aldrig fatt
träda fram ur sina slitna kläders förnedring —
Ardjaman Banu, Ardjaman Banu...!»
Dag efter dag, år efter år. Åtta voro nu redan
förlupna sedan den gång, Aurungzeb satt sig på
mogulernas påfågelstron.
Hvar månad lät denne kalla anföraren för vakten
och frågade honom: »Hur går det, Nadir?» Och
då anföraren svarade: »Ännu, herre ...,» mumlade
han: »Långsamt, långsamt...!»
Men då de åtta åren förrunnit på samma sätt
och Nadirs svar på hans fråga alltid blef detsamma:
»Ännu, herre!», då slog han en dag med sabelbaljan
mot stolskarmen och brusade upp: »Må Allah
förlåta mig! Jag lider det ej längre! Hvar natt tror
jag mig höra steg utanför dörrmattan af någon, som
smyger sig in, och jag vaknar ibland i skräck,, som
kände jag redan kölden af en dolkspets mot mina
refben. Nadir, du är mig trogen — se här!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
