Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN UTAN LAND
1.83
Pågen (som undvikande): Ja, jag gläder mig...
Riddaren (ser på honom): Nej, det är dock, som
vore din glädje blott föga brännande. Jag ser ingen
glans i dina ögon.
Pågen: Jo, den är stor ...
(Plötsligt, halft skyggt.)
Men jag har dock haft det godt här. — Nej,
jag kan icke längta så mycket...
Riddaren: Icke? Då jag var ung som du,
längtade jag mycket. Efter allt hvad är glänsande
och skönt, ungdom och bragder och allt hvad en
man begär. Ja, till så mycket,.. Att icke också du
längtar?
Pågen (blygt): Väl — stundom dock — ja, äfven
jag har längtat efter sådant. Och bort härifrån ...
Det kan blifva så ibland — här innanför de gamla
murarna — och med dessa vindar från hafvet
— och med allt sådant, som man går och tanker
på i ensamheten–så att man tages af ett
sällsamt begär — att fly undan och till andra ting, där
man icke minnes längre — längre — allt det där...
Och sådant månsken som här finnes ingen
annanstädes — så hvitt...
Riddaren: Fruktar du månskenet, gosse? Är
du ännu så ung — eller redan så gammal?
Pågen: Nej, det är icke fruktan... Men nätter
som i natt — ser Ni inte, herre, hur hvitt det är —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
