Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN UTAN LAND
1.85
murarnas skotthål. Sjöröfvarnas flottor, som kryssa
rundt kusterna, segla ofta där förbi — flottor på
femton skepp och tjugu skepp — och i mörka nätter
gå väktarna fördubblade, spanande, ängsligt lyssnande
efter dånet af deras segel och bruset kring
förstammarna. I dessa tider just, under det långa kriget,
gå de så nästan hvarje natt. Det berättas i dessa
trakter mycket om borgar, som af sjöröfvarnas flottor
plundrats med storm, och om länder, som härjats.
Riddaren: Ja, jag har också hört därom. —
Och om så din borg, Olivier, blef plundrad med storm
och ditt land härjadt — hvad gjorde du då?
Pågen (med härd beslutsamhet): Då dödade jag mig.
Riddaren (dröjande): Du är ej rädd för de stora
orden.
Pågen: Att lefva sedan ens borg blifvit plundrad
och ens land härjadt — det är ärelöst.
Riddaren (rycker nästan omärkligt till, böjer hufvudet;
därefter, undergifvet): Ja, ja. Men ni föra så många stora
ord, ni unga.
Pågen: Man kan icke lefva ärelös — sedan man
sett sitt käraste vanäradt...
Riddaren: Hvad är då att lefva med ära?
Pågen: Att hålla sin sköld utan fläck. Att icke
vara besegrad.
Riddaren: De finnas dock, som äro det och
ändå måste lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
