Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN UTAN LAND
1.105
boken. Först af alla fick den löf om vårarna —
små gröna, ljusa löf. Och det var där du hittade
den där falkungen, som du skänkte mig — minns
du det?
Hertiginnan (ler): Ja, jag minns. Den hade
fallit ur bot, då jag fann den. Jag bar hem den
under manteln — så försiktigt, så försiktigt! Min
faders falkenerare fick föda den och lära upp den.
Och aldrig var jag så stolt, som då du bar den de
morgnar, du följde de andra på jakt. Den var din
egen, och jag hade gifvit dig den l
Riddaren: Och du hade fäst en ring vid
dess fot, och på den stod det: Alltid.
Hertiginnan: Det var en vacker falk.
Riddaren: Men vild och obändig. Den slog
så hårdt ner på handen, att jag kände dess klor
tvärs igenom hjorthudshandsken. Och minns du...?
Hertiginnan: Hvad?
Riddaren: Att den en gång — helt plötsligt
lyfte och flög bort...
Hertiginnan: Ja...
Riddaren: Man hade glömt klippa dess
vingar. Så som unga falkar skola hafva sina vingar...
Hertiginnan: Ja...
Riddaren: Vi stodo tillsammans och sågo pä
och kunde icke fånga den. Du hade tårar i ögonen.
Ringen kring foten glänste. Och så försvann den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
