Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN UTAN LAND
1.111
Riddaren: Du talar, som stammande på orden
i en bön.
Hertiginnan: Kanske är det en bön. Kanske
ber jag — ber om underverket, att jag måtte
skåda det.
Riddaren: Bed icke! Vet du hvad du både
om? Hade du kraft därtill — att se undret ske en
annan — och veta att det icke var med dig det
skedde?
Hertiginnan: Jag vet ej. Men det vet jag:
att det vore att förnimma — och det vore ljuft att
förnimma det — att den makt, mitt hela arma lif
anropat, vore mer än dröm och saga, mer än
spegling i ett vatten och skuggan af ett moln — vore
lefvande kraft.
(Båda tiga. Lång tystnad.)
Riddaren (omsider): Så återstår oss intet annat
än att bjuda hvarandra farväl.
Hertiginnan: Du går bort?
Riddaren: Hvad återstår då annat?
Hertiginnan: Nej, intet. Hvart går du?
Riddaren: Dit därifrån jag kommit — till de
hemlösas hemlöshet.
Hertiginnan: Jag blir ensam som fordom. Jag
räds för min ensamhet. . . Hur ödsligt ändå allt,
sedan du gått! När går du?
Riddaren: Nu. I denna natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
