Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
sneda strålarna belyste, utan att göra skugga,
granskogarna och de rundspolade hällarna där rätt för
öfver med en strålkastares hårda och intensiva ljus,
så att man trots afståndet med blotta ögat såg
ejder-kullarna vid sälgrunden och de simmande
kork-flötarna till och med på fyrfolkets utlagda långrefvar.
De första yrvakna kårarna spelade just upp och
hujade öfver den blickstilla fjärden, men så lätt och
trefvande som kunde de icke bestämma sig för, hvilken
kurs de skulle hålla för dagen. Luften var ännu
sval, och däcket låg och glänste vått af dagg, som
började dunsta af.
Ännu voro fjärdarna vida och skären kala och
ogästvänliga. En och annan sammanknuten och
stormrifven fur var det enda, som man såg där, utom
strandhafre och flak af brun, uppsköljd tång, som
låg och ruttnade på stenarna. Men hastigt nog
klämde landet ihop sig, sunden blefvo trånga och
skären större och skogrikare. Ja, det var ju
Österhamns egen långa skärgård, där det var så kitsligt
att navigera och svenska flottans pansarbåtar
brukade köra upp på grunden, då de ville gå fram
utan lots. Sven Nilsson mindes nog Thule, han ...
Låt se, hur länge sedan var det nu? Jo, nio år
sedan...
Och två år var .det nu, se’n han själf sista gången
gått förbi här. Tänk, inte längre se’n ändå...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
