Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
kommen penningsumma, gick färden vidare, först till
Stockholm och så, ändtligen, därifrån med en af de
norrgående passagerarbåtarna upp till Osterhamn.
Och där var ingen, som visste någonting!
Ingenting om olyckan och armen och allt det andra och
att han redan kom tillbaka... Där trodde de, att
han skulle vara borta ännu ett och ett halft år, det
var ju sagdt så, hans sista långresa — han hade
bestämt sig för, att den skulle blifva hans sista, han
var ju femtiofem år redan och kunde hålla sig på
närmare håll — den skulle ju bli den längsta, han
ännu gjort, längre än någon annan i Österhamn
vågat sig på. Nej, nej, vanligen gällde resorna ju
inte mer än ett enda år eller så — Herre Gud, det
är inte så lätt att på så lång tid vara borta från
hustru och barn, och fastän man vet, att de ha det
bra — det visste Sven Nilsson om de sina, han
hade ju en del på banken utom det, han kunnat
skicka hem, och barnen försörjde sig själfva nu —
ja, så är det ändå som litet oroligt med dem, då
man är så långt hädan i världen.
Nej, ingen visste något... Hvad skulle Jenny
säga, månntro? Hon, som inte hade bättre reda
därpå än de andra. Nu ångrade han, att han ej
skrivit och berättat något. Inte för att det precis
kunde ha oroat henne, att hon ej hört ifrån honom
på så länge — sådant lar en sjömanshustru finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
