Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
131
sig i, postgången kan vara oregelbunden nog från
det ena halfklotet till det andra — och från
Valparaiso hade han ju skickat ett bref på hela tolf sidor.
Men hvad skulle hon säga, oförberedt som det skulle
komma — om armen och hela historien ... ? Han
hade verkligen börjat skrifva, i Cardiff, men så hade
brefvet aldrig blifvit afsändt ändå. Det var som litet
svårt att komma fram med — hon skulle gå och
gräma sig och oroas så länge, förrän han kunde
komma i egen person och visa, att det inte var så
farligt, när allt kom omkring. Och från Bremen
hade det heller inte blifvit... Och inte från
Stockholm — hade han kommit så långt, var det bara
några dagar det skulle bero på, då kunde han lika
gärna tala om det själf.
Och när han så skulle stå där — stå där i dörrn
och säga som vanligt, helt muntert: »God dag på
dig, Jenny!» — då skulle hon kanske inte ta det
tråkiga så tungt ändå, bara i glädjen öfver, att han
var hemma igen — så oväntadt tidigt!
Jenny... Herre Gud att han så snart skulle fa
se henne! Det var ändå roligt!
Det kom något vått i Sven Nilssons bruna
ögon, och han strök sig i skägget, generad så ensam
han var. Men han höll ju så mycket af henne ...
De hade inte varit gifta så länge — fyra, fem
år bara, det var året efter Japan-resan, ja, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
