Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
133
supé — kalfkotletter med ärter och blanc-manger,
man hade väl sett något och visste hur det skulle
vara. Och han skulle berätta — hela kvällen, om
Melbourne och Valparaiso och olyckan. Det skulle
bli något 1 Och Jenny skulle gå omkring som
värdinna och bära rundt och truga fruarna att doppa
till kaffet.
Han nästan såg henne framfor sig. Högväxt
och yppig med det där lingula håret, som han var
så stolt öfver. Ja, han var stolt öfver henne. En
sådan hustru...! Så vacker! Det hade ingen af
de andra i Österhamn.
Ja, hon var vacker ...
Det föll honom plötsligt in, som han satt där
framme på backen och funderade, att det inte är
bra, när vackra kvinnor fa gå så länge ensamma.
Det var också icke första gången, han kommit
på den tanken. Ibland, nätter då han stått till rors
långt ute på oceanen under den södra stjärnhimlens
röda stjärnor, så olika dem därhemma, eggande
honom med fantasier, han aldrig annars brukat ridas
af — då hade den med ens kunnat stiga upp inom
honom och oroa honom på ett sätt, han knappast
ens själf förstod. Men han hade alltid slagit den
bort. Jenny, henne kunde man lita på. Det visste
han. Hon var inte som andra. Och han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
