Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
som hängde på lång, ledad jämten i hvalfvet längst
ner i väster, bakom orgelläktaren. Den satt där nu
tom och utan någon mening, men förut — han
mindes det mycket väl, det var inte för så länge sedan
— hade där hängt ett litet fartyg af trä, ett sådant,
som sjömännen bruka lofva, när de gifva sig ut på
långsegling, och skänka till Guds hus’ prydnad och
heder och till Herrens tack och lof, när de kommit
helbrägda tillbaka. Det var en fullriggare med rår
och spygatter och skans och allting. Längs sidorna
voro dubbla rader kanoner, som kunde skjutas ut
och in i sina portar och stängas för med luckor, och
på akterspegeln, som var helt och hållet förgylld,
med utskurna krusiduller och svenska riksvapnet, var
det skrifvet med stora bokstäfver: ZACHARIAS
PÄDERSON A:o 1714. Men en dag — det våren
midsommarafton, då man lofvade kyrkan för helgen
och trädde in en björkruska tvärs öfver däcket —
en dag brast läderöglan, som den hängde i, den
damp ned på tegelgolfvet, dar master och rår sprungo
i kras, och babordssidan fick en bräsch, som hade den
blifvit beskjuten af en af den stora ofredens ryska
fribytare. Och upp kom den aldrig mera på sin
krok, den blef lagd bland allt det andra gamla bråtet
uppe på vapenhushvalfvet, där råttorna åto upp dess
segelgarnstackling och kajorna, som togo sig in ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
