Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
151
för gången. Den var nykrattad, och öfver sanden
böjde sig, daggvåta, de rödhöfdade tulpanerna och
de hvita dubbla narcisserna fram som till ett
välkommen. Och de stora indiska snäckorna, som han
haft med sig en gång, voro utlagda kring rabatten
därborta ... Äppelträden blommade som öfverallt
annars, och de gamla gråpäronträden, men där
körsbärsgruppen stod därborta kring brunnen, hvars
väldiga häfarm lyfte sig rätt upp som armen på en
våg och där träspannet stod ordentligt uppställdt
på plankskoningen kring öppningen, där låg
gräsvallen täckt af en matta af hvita, utblommade
kronblad.
Nu stod han på kvisten — nu inne i förstugan.
Där hängde fortfarande »Great Eastern», den gamla
färglagda litografin, öfver det brunbetsade
furuskåpet, och i hörnet stodo paraplyerna lutade.
Försiktigt satte han ned nattsäcken. Nu dunkade ändå
hans hjärta, där han stod på mattstumpen utanför
köksdörren och inte kunde komma sig för att taga
i låset. Men till slut kom det upp, och han stod
på tröskeln. Och där var Jenny ändå!
Han såg bara hennes rygg — hon sysslade i
spisen med kaffepannan, och ringarna, som hon som
bäst makade på, hade skramlat till, då han kom in,
så att hon ingenting hört. Men det var hon ändå!
Och som något fallit från hans sinne, den där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
