Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 LEGENDER OCII BERÄTTELSER
hemliga orostanken, som han inte velat taga på
allvar, men ändå varit där, bröt en glädje upp inom
honom så stor, så öfverväldigande, att allt, hvad
han fordom känt, var ett ingenting däremot, och
så att tårarna för andra gången denna morgon
kommo upp och skymde i hans ögon.
Med en enda blick hade han uppfattat rummet
och allt, som var i det — golfvets sneda kors af
trasväfda gångmattor från farstudörren till matbordet
och från matbordet till kammardörren, den ostoppade
långsoffan under fönstret, skänken, flaskskåpet,
pinnstolarna — han kunde det utantill. Där var
väggklockan med sina rostiga lod och siffertafla af
hvit-målad plåt, de långa brödstängerna på deras krokar,
vattentunnan i vrån, järnlampan i taket med sin
bleckskärm och björkruskan för flugorna bunden vid
oljehuset, kungafamiljen i färgtryck på ena
långväggens blå- och hvitblommiga tapet.
Jenny såg honom fortfarande icke. Hela sin
uppmärksamhet hade hon riktad på det, hon hade
för händer, men han njöt af anblicken af hennes
starka, välvuxna rygg och hennes blonda, rika
hårkorg, som var ämne för så mycken stolthet hos
honom. Å, å — hans Jenny... — litet fylligare
kanske bara i den lösa, oknäppta bomullsblusen,
litet bredare i höfterna kanske ...
Och så sade han — nere från dörren, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
