Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
för hennes vettskrämda ögon. Vänster arm hade
han lagt bakom ryggen — det där fick komma
längre fram.
»Jo jo, du, det är allt Sven Nilsson, förste
styrman Sven Nilsson ...! Känner du inte igen Sven
Nilsson, hvad?» Han bröstade och kråmade sig.
Hon skrek till — ej högt, men med något
gurglande i rösten, som kom ljudet ej riktigt fram
ur en sammansnörd strupe. Hon kastade med
kroppen ett slag som för att röra sig, men kom ej
ur fläcken. Greppet kring pannans handtag
slappnade, och kärlet dunsade i golfvet. Locket föll
af. Där rann den tjocka, bruna drycken ut öfver
plankorna sökande sig längs springorna däremellan
i smala rännilar bort mot väggen. Men Sven
Nilsson skrattade bara ännu mera. Strunt i kaffet —
det kunde man koka om! Det var långt komiskare
det hela, än han tänkt sig ens.
*J° j°> Jenny, här kommer allt storfrämmande,
du Jenny,» gick han på. Men då hustrun bara stod
kvar och stirrade borta vid spisen, bröt han af, litet
otåligt och litet befallande:
»Men så kom då, för fan, jänta, och ge mig
en puss!»
Då röck det till i hennes kropp, som plötsligt
fick lif. Hon kom ej emot honom — ett ögonblick
såg det ut, som ville hon i sin förvirring böja sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
