Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
155
ned och torka upp kaffefloden med sitt förkläde,
därefter som ville hon kasta sig mot kammardörren
för att söka skydd därbakom för en fara, som hon
inbillade sig hota henne. Men då mannen, led vid
att vänta och trött på att bara stå och nojsa, tog
ett steg framåt i riktning mot henne — då drog
hon sig tillbaka, baklänges, in i rummet, med
ögonen, stora, stela vanvettsögon, långt ut ur hufvudet
och händerna lyfta framför sig som för att afvärja
ett hugg. Hon stötte mot klaffbordet framför soffan,
på hvilket ett par koppar och en sockerskål stodo
framdukade på den rena frukostduken. För den
häftiga stöten föllo de öfver ända. Ett fat sköts
öfver kanten och krossades.
Och där sjönk hon omkull — rakt öfver bordet,
nu med händerna mot lifvet, som ville de dölja det,
men med blickarna alltfort, de stirrande
vanvettsblickarna, stelt riktade mot mannen där framför
henne, som för att besvärja honom.
»Jesus, Jesus, Jesus...!» bröt det till sist fram
mellan hennes tänder. »Jesus .. .!»
Och därefter, med lemmarna darrande af frossa,
i full ångest:
»Slå mig inte — hör du, slå mig inte, slå mig
inte!»
»Fan i helvetet —Jenny —Jenny då — hvad ... ?»
Sven. Nilsson tumlade till midt på sitt eget golf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
