Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
161
hela hans kropp, han tyckte sig ej orka röra en lem.
En dof, förbittrad likgiltighet steg upp inom honom.
Det angick honom ej. Det kunde vara lika så godt,
om han gjort det. Då kom man och häktade honom
och det blef slut på hela eländet.
Till sist stod han emellertid på benen. Det
snurrade rundt i hufvudet och det kändes något,
som kväljde i mellangärdet. Han måste blunda ett
slag. Ändtligen kom han emellertid ut i köket.
Jenny var där icke.
Hon hade alltså gått sin väg. Ty hon kunde
icke ha blifvit funnen död och redan bortburen, då
skulle man inte ha låtit honom ligga kvar och sofva
— den reflexionen arbetade sig ändå fullt begriplig
fram genom hans förslöade hjärna.
Det söndagsskurade golfvet var smutsadt och
luktade fränt och vått. Det utslagna kaffet hade
runnit ut öfver det och låg där i en halfstelnad, brun
massa, likt en stor sjö, hvarifrån småbäckar löpte
ut. Och där borta, vid bordsfoten — och på den
rena frukostduken — där sutto fläckar, rödsvarta
fläckar — blod ...
Han ryste till och vände sig bort.
Men kaffepannan stod nu, aftorkad, uppe på
spisen. Kunde Jenny ha gjort det? Knappast.
Alltså hade någon varit där och sett allt och honom
därinne sofvande sin djuriskt tunga sömn, med klä-
11. — Legender och berättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
