Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
derna på — naturligtvis, det hade kommit folk för att
hälsa, när ryktet spridt sig, att han var hemma igen ...
Och nu visste man det redan i hela staden —
alltsammans.
Lika godt, man skulle ändå få veta det.
Nu var det inte tid att tänka på obehag och
sådant. Svarade han inte för hvad han gjort? Hade
han inte hämnat sin ära — han, Sven Nilsson, som
hvarje hederlig äkta man skulle ha gjort i hans ställe?
Han ville förjaga intrycken och känna sig trygg.
Det slog honom, att han ej ätit något på mer än
tolf timmar, och han kände att han var hungrig.
Det var naturligtvis däraf, som kväljningarna kommo.
Han ville söka, om det ej fanns någonting i
matskåpet. Då han såg sig själf i den lilla spegelbiten,
som hängde därofvanför, märkte han, att hans kläder
sutto oordnade, han drog i västen och knäppte den.
Rocken var dammig. Han började borsta af den,
så godt han kunde. Då fann han på ärmen ännu
knappt torra spår af något mörkt, klibbigt — det
var blod igen, blod på kläderna. Där på ärmen och
där ofvanför knät... Handen flög dit med ens för
att gnida — då såg han att den var röd, också den
— en mördares hand med ett par långa hår
fast-kilade under naglarna.
Sådan hade han varit under nio långa timmar,
och sådan hade han blifvit sedd af andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
