Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
163
Mördare...?
Bah! Hon kunde icke vara död.
Men ... Kanske bar hon på ett barn ... Han
försökte föreställa sig hennes figur. Och han som
slagit så hårdt...
Han ryckte på axlarna.
Det var icke hans barn. Han behöfde icke
svara därför.
På nytt genomfors han dock af detta sällsamma
obehag, som liknade sjösjuka. Ja, han skulle äta.
Men inte sådan han nu såg ut... Han ryckte med
vämjelse häftigt bort hårstråna — de gingo af,
fast-klibbade vid huden. Han doppade ansiktet i den
bräddfulla vattentunnan — men där blef sjösjukan
honom för stark, åter sviktade benen under honom,
och han måste sätta sig för att ej falla omkull. Där
blef han sittande, på stolen framme vid fönstret, än
en gång slött likgiltig, alldeles borta i något
formlöst, något underligt meningslöst och outgrundligt,
som slöt sig kring honom som ett gungande vatten.
Det var som den där gången vid skeppsbrottet
— då vågbergen skummat till öfver hans hufvud
och allt gått i kras . . .
Ett ögonblick var tanken där igen: Jenny...
Men den slocknade strax åter. Letargin tog honom.
Det gick på nytt en obestämbar tid, och han
rörde sig ej. Hungern var glömd. Då slog uret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
