Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 LEGENDER OCII BERÄTTELSER
på nytt en hel timme, och i detsamma började man
ringa med klockor därute — stora klockor med djup
och tung malmklang, där en enda felstämd ton, som
slagen ur en sprucken sida, skar igenom och darrade
till på egen hand genom de andras samspel. Klangen
väckte honom. Han kände igen den. Det var
klockorna i stapeln, som ringde — det var väl till
aftonsången. Från fönstret kunde han öfver muren
se in på kyrkogården. Där kommo människor
genom grindarna och gingo uppför gångarna mellan
grafvarna. De voro alla högtidligt i svart, af
kvinnorna de flesta i sidenschaletter och karlarna med
nyborstad höghatt, alla med psalmböcker i svarta,
guldpressade klotband i händerna. En och annan
af flickorna stannade ett ögonblick och bröt en
tusen-sköna eller en af vintergrönans blå blommor från
gräsmattan och lade in den mellan bladen. Sven
Nilsson kände igen dem nästan alla. Där voro
stads-fiskalens och Söderströms och där konkurrenten
handlar Thoomé och Rosman. Söderströms och
Rosman stannade och språkades vid. Talade de om
honom? Han drog sig bakom gardinen för att ej
bli upptäckt. Så tystnade klockorna, och alla gingo
in i kyrkan.
Genom de öppna fönstren kunde han höra
orgeln som preludierade — den gamla orgeln i sitt
hvita och förgyllda fodral och med sina fläckiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
