Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 LEGENDER OCII BERÄTTELSER
tvinga sinnets gamla våldsamma och hatfulla drifter.
Han var vred, oresonligt, med skäl eller utan, på
allting och alla, på sin omvärld, på staden, på
samfundsförordningarna, på människorna, till hvilkas
skvaller och gissningar hans skam blifvit utlämnad.
Man blef vred på honom tillbaka och drog sig undan,
till och med den trogne Rosman, sedan han en
gång, då styrmannens onda lynne tagit sig mer än
vanligt vildsint uttryck, försökt dämpa hans vresighet
och till tack därför formligen visats på dörren under
en störtsjö af förolämpningar.
Han blef i staden en visa, till hvilken hvar och
en kunde dikta en ny vers. »Elake Nilsson»
kallades han af badgästerna, som stannade i tennisspelet
eller lektyren för att kasta en retsam glosa efter
honom, då han med sin enpåk i handen kom
kryssande nedanför societetshusets veranda, och det
berättades om hur ett sällskap unga damer och herrar,
som en dag med gammal vanas rätt tagit en genväg
öfver stättan bakom hans hus, blifvit fördrifna från
platsen nästan med hugg och slag. För barnen var
han en skräck. Hade de ritat upp sin hage
någonstädes på gatan eller i sanden på en af kyrkogårdens
skuggiga gångar, fann han ett särskildt nöje att trampa
just där med sina stora fötter, och då de så
beskedligt bådo: »Snälla farbror, gå inte där...!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
