Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
visste inte riktigt hvarför. Tungt och förbannadt
var det att lefva — men dö...? Jo, om man visste
något bestämdt om, hur det är att dö ...
Ty det var med detta någonting, som han inte
riktigt kunde komma om sams med.
Det var ju att stå inför Gud Herrens tron —
och Gud Herren, ja Gud Herren...!
De hade något otaldt, de två. Något som skulle
göras upp och bringas reda i. På hvad sätt hade
han inte riktigt klart, men så värst trefligt kunde
det inte blifva. Inte för någondera af parterna. Den
andre hade makten på sin sida — men han, Sven
Nilsson, han hade rätten 1
Det visste och kände han.
Den andre hade betett sig illa mot honom. Det
var bedrägeri nästan. Det var lumpet och småsint.
Han kunde icke smälta det. Han svarade med ett
förakt, som också var hat.
Och han stack icke under stol därmed. Det
gjorde honom nöje att häda och förbanna, så att
andra hörde det och togo anstöt.
I kyrkan gick han aldrig mera. Det var sed i
Osterhamn, att man var noga åtminstone med
högmässorna och att man gick till skrift minst två
gånger om året, vid påsk och midsommar. Men
Sven Nilsson bröt sed och bruk. Han var
upprorsman och affälling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
