Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
187
Men till slut fanns där verkligen ingenting mer.
Och det var alltså ingenting annat att göra, än att
slå in alltsammans i säckarna igen och ställa ut det
på sin plats i vedboden, bakom tomlårarna vid
kortväggen.
Ty upp i kyrkan, dit skulle skutan aldrig komma,
så sant han hette Sven Nilsson.
Men det hände mer än en gång, att han smög
sig in dit, där den låg gömd, och lyfte på säckarna
och beundrade.
Det var verkligen en vacker skuta. Det var hon
verkligen, »Jenny» ... —
Så gingo åren — ett efter ett, alldeles enahanda,
en lång och tom och trist rad af långa, tomma och
trista veckor och månader.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
