Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 LEGENDER OCII BERÄTTELSER
sande in genom dörren och berättat om allt grant
och festligt, man ställt i ordning. Han skulle velat
haft någon att ta upp i knät och smeka och säga
vackra, goda ord. För hur det är, längtar hjärtat
till det ibland ...
Men de voro stora och borta nu, barnen, och
det fanns ingen att smeka och vara öm emot.
Ingen alls ...
Senare, i solnedgången, gick han ut och dref
nedåt hamnen. Tärnorna och trutarna kretsade i
den blekblå luften öfver hans hufvud. Då och då
slogo de ned i vattnet öfver ett osynligt byte, och i
den blanka ytan blef det stora, vida ringar, som
vidgade sig och brusto sönder. I ett par af kuttrarna
sysslade en skara pojkar med seglen. De skulle ut
på långtur öfver helgen, på fiske i ytterskären. De
skrattade högt, och det klang lustigt och
hemlighetsfullt af glas, då de stufvade in sina korgar under
tofterna.
Ute på Skatudden spelades på dragspel. Någon
trallade till musiken vid ett öppet fönster.
När han åter tog af uppför backen inåt staden,
svepte en rökplym öfver den närmaste udden. Det
var kvällsbåten, som kom söderifrån. Ute på piren
stod folk och väntade. Då han stannade vid sin
trädgårdsgrind, hörde han, hur det slog back och
frustade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
