Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
197
Och om en stund:
»Jag visste mig ingen råd — hade ingen att
vända mig till — skulle snart vara utan husrum till
och med — och se’n var det bara Norrköping igen . ..
Jag var jagad, du, var utom mig, du... Och så
kom jag ner till hamnen, vet inte riktigt hur — och
båten låg där, ’Norrland’, som jag så väl kände
igen och som skulle vara hemma — vara i
Österhamn — nästa kväll, .. Och så steg jag på — köpte
biljett för det sista jag hade — ja, jag visste ju
inte riktigt hvad jag gjorde, det var alldeles
vansinnigt i hufvudet på mig — och jag tänkte bara
att hem — hem — där...
Men se’n förstod jag ju — se’n det väl var
gjordt — att det borde jag inte ha gjort — att det
var dumt och galet alltsammans — och att du ju
aldrig skulle kunna låta mig stanna här — för allt
hvad jag gjort — och att jag inte har något hem
längre...»
»Du har ju mor din.»
Hon for tillsammans: »Nej, inte hon! Hon
vill inte veta af mig. Henne tänkte jag inte på. —
Det var dig, jag tänkte på...»
Han skrattade igen, elakt som han brukade:
»Och du tror, att jag hellre vill veta af dig?»
Vreden, som vaknat vid hennes anblick, kom
åter. Så, hon trodde att det gick så lätt! Trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
