Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
Det vore ju detsamma som att erkänna till sist, att
han just var den stackare, hon nog tagit honom för
och som föll till föga för en dum blödhjärtenhet,
som hon där inte var värd. Det var att medge
inför hela staden, som skulle få veta det och tyda
det på det sättet, att han förgått sig den där gången
och nu ville bjuda till att stryka öfver det. Hans
stolthet uppreste sig. Det var ju hans stolthet, det
gällde. Han försökte mana fram sin förbittring på
nytt för att styrka sig. Men den kom ej — och
han kunde icke besluta sig ännu.
Och nu stod hon där framför honom — ville
visst säga något för att tacka honom, för att han
varit god emot henne, men osäker, om hon vågade
räcka fram handen.
Det steg och föll inom honom, allt det där
som stred innanför bröstet, en underlig oro, en
bubblande fors af känslor som ville ett och känslor som
ville något annat.
Men — men det var ju alldeles omöjligt, att
hon skulle få gå så där — ändå...
Och så fick han ändtligen fram:
»Hör du, Jenny — hm — ja, är det så, att du
inte har någon annan stans att ligga, så — hm —
så kunde du ju gå dit upp och lägga dig på
soffan...»
Han pekade i taket. Han menade rummet en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
