Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Så fortsatte han att gå. Han sträckte ut stegen
med en känsla af underligt lätt och lycklig
befrielse.
Då hörde han, på den frusna marken, stegen af
en annan framför honom, hastigare än hans egna.
I samma ögonblick såg han också, i månstrimman
som föll in mellan stammarna, en människas
obestämda silhuett. Det var en kvinna. Han såg, att
hon var klädd i en fotsid regnkrage med
kapuschongen dragen öfver hufvudet.
Hon hade redan hört honom komma efter sig.
Hon stannade, vände sig om, blef stående, syntes
förvirrad, osäker om hon skulle fortsätta eller ej.
Så valde hon dock att gå. Hon ökade bara takten,
men utan att kunna besluta sig, på hvilken sida af
vägen hon skulle hålla sig — det såg ut som sökte
hon den, där skuggan var djupast. Adrian Hellner
vann på henne, passerade diskret på motsatt sida,
men kunde ej låta bli att se efter, hvem det var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
