Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJÄRNORNA OCH ÖDET 241
Jo, hon hade skrifvit och berättat för honom,
och nu var han olycklig och utom sig och alldeles
rådvill.
»Då fa ni se till, att ni fa gifta er ju förr dess
hellre — och då kan allt bli bra igen.»
Ja, de hade naturligtvis tänkt på det, men det
var just det rysliga, att de icke sågo sig någon utväg
med den saken, Knut skulle inte taga sin kandidat
förrän om ett halft år allra först, och ingendera hade
något, och Knut måste ha fast aflöning, förrän de
kunde tänka på att sätta bo.
»Ja, det var betänkligare...»
Och pappa och mamma som ingenting visste ...!
Nej, hon vågade inte berätta dem det — aldrig,
aldrig i världen skulle hon våga det! Nej, hon hade
ingen annan utväg än att gå i sjön!
»Det är en sådan dålig utväg, kära Ellen. Det
vinner man ingenting på.»
Jo, det var det enda som återstod henne. Det
var bäst för henne själf och bäst för Knut och för
allesammans, som hon skulle draga skam öfver. Och
just denna kväll...
»Kära barn, barn ...!»
... just denna kväll hade hon tänkt det. Hon
hade legat och gråtit så länge ofvanpå sin säng, och
så hade beslutet mognat — å, hon hade nog ofta tänkt
på den saken, men aldrig vågat! — och hon hade
16. — Legender och berättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
