Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
»Det är för farbror,» sade hon, en smula blygt,
»— för att tacka farbror — å kära, kära älskade
farbror, jag har ännu inte tackat farbror — för allt
som farbror gjort för mig — jag har varit så glömsk,
så glömsk... b
Och hon fick fatt på den ena af hans händer,
och hon kysste den — flera gånger.
Blommorna satte hon i en vas, som stod tom
på kakelugnsfrisen, och ställde dem på skrifbordet.
»Få de stå så här?» frågade hon. »Och vill — vill
farbror förstå hvad jag känner, då farbror ser på dem?»
Hon log. Ack det barnet!
Så fick han veta nyheterna.
Allt hade gått så mycket bättre, än hon vågat
hoppas. Mamma hade ju gråtit och pappa varit
mycket allvarsam, men allesammans hade de varit
så ömma och goda, och de hade förlåtit henne och
sagt, att nu skulle de ställa om för henne på bästa
sätt, så att hvarken hon eller de skulle behöfva
känna det alltför svårt. Mostern var tillskriften
och svaret redan kommet — just denna dags morgon
— och hon var välkommen dit upp. Det skulle
vara så vackert, där moster bodde — i ett
stationssamhälle mellan Rättvik och Mora, dit hon flyttat
efter sin salig mans, kronojägmästarens, död — man
såg hela Siljan på afstånd, och där fanns en strand
med mjuk badsand, där det var långgrundt. .. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
