Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
LEGENDER OCII BERÄTTELSER
pepparkaksgubbe eller en karikatyr i en
skämttidning.
»Ånej,» hade han svarat, »inte så värst...»
Men han kände en smula hemligt obehag öfver
hennes uppsluppenhet — det var nästan, som stod
hon där och skrattade ut honom själf i all sin
reflexionsfria naivitet och som inför all denna sunda,
ungdomligt hänsynslösa munterhet själfva bilden där,
symbolen af för honom höga och vördnadsbjudande
ting, plötsligt kom att framstå som något
meningslöst, något löjligt uppstyltadt och filiströst.
»Men hvem hvar egentligen Buddha?» hade hon
frågat.
Han försökte förklara det för henne med några
ord: »Det var en vis man, som lefde för många
hundra år sen — och som farbror för resten lärt sig
en hel del af.»
»Jaså...» Nu var hennes leende försvunnet och
något lätt grubblande kommet i dess ställe:
»Men så underligt...»
»Hvilket då?»
»Jo, att farbror har honom stående så där...
Det är alldeles som mamma har Kristus — farbror
vet, den af porslin — med de utbredda armarna...»
»Jaså. Ja, hvar och en har sin ...»
Det var kanske någonting i hans röst, som slagit
henne. Ty nu alldeles som var det något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
