Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRORD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 1756 jämte sina syskon blef adlad och adopterad på två
sina farbröders nummer på Riddarhuset, blef 1758 student
vid Uppsala universitet och 1768 efter afslutade studier, i
hvilka äfven ingått en utrikes resa, tjensteman i
krigsexpedi-tionen, där han 1776 blef registrator och 1792
protokollssekreterare. Redan tidigt, 1767, hade han emellertid ock
vunnit anställning som hofjunkare och befordrades vid
hof-vet 1790 till ceremonimästare och 1802 till
öfverceremoni-mästare samt hade dessutom 1791 blifvit rikshärold, i
hvilken egenskap han sedan vid alla riks- och ordensceremonier
fungerade ända till år 1810. H., som afled 1826, var en
äkta gustavian af gamla stammen. Bekant är Bernhard von
Beskows skildring af hans uppträdande vid revolutionen 1809
\Lefnadsminnen, sid. 90]:
»Dåvarande rikshärolden, öfverceremonimästaren v. Hausswolff,
det då finaste praktexemplar från Gustaf III:s hof, satt som
registrator, tillika med Stjernstolpe, i Lagerbrings expedition.
Tidningen om konungens fängslande emottogs af honom med lika djup
sorg, som med liflig glädje af de unga kansliherrarne. Hausswolff
yttrade blott: »Det hade jag aldrig trott, då jag utropade honom
till konung». Efter en stund kom en af hertigens drabanter med
befallning till rikshärolden att, åtföljd af kansli-härolder, stiga till
häst och kungöra regementsförändringen för folket. Man visste
då ej på morgonen, huru en sådan kungörelse kunde mottagas af
den lägre befolkningen, och om pöbeln ej skulle hälsa uppläsaren
med stenregn eller anställa ett slags 20 juni både för honom och
hans följeslagare. Den gamle hofmannen steg upp helt lugnt, tog
sin hatt, för att gå dit plikten kallade, och frågade ett par af de
unge, som nyss triumferat högljuddast, om de ville hafva den
godheten att följa honom såsom kanslihärolder. »Det skall f—ngöra»,
ropade desse, »få sig en sten i skallen!» Ett par äldre män följde
med. Mottagandet blef dock icke tragiskt, fastmer hurrades på
några ställen. Då man berättade för gubben Hausswolff, att en
gumma vid hans åsyn hade sagt: »Herre Gud, se änkedrottningen,
som är ute och ber för sin son!» . . . (till hvilket misstag på
person den åldriga, kvinnliga, sminkade figuren, klädd i purpurkåpa
med guldkronor, väl kunde ge anledning) fann han sig däraf
högeligen smickrad, och sade: »Ja, hon har haft få likar i värdighet
och behag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
