Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. F. D. KAMMARPAGEN, GENERALADJUTANTEN JUSTUS CHRISTOFER VON SCHOTINGS BERÄTTELSE OM STATSKUPPEN DEN 13 MARS 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon konfrontation i anledning af de Rodais’ berättelse
förestod. Sedan spordes, att Gyllenstorm skulle vid förhöret
i polisen, om han hört omtalas västra arméns uppror, på
något sätt korsat sig i sina svar, och att de Rodais vid
fråga om hvem som på Societeten för honom omtalt västra
arméns företag skall gifvit något obetänksamt anledning till
att det varit denne Silfverstolpe, hvarföre Kungen ansett sig
genom en konfrontation inför sig själf kunna få förhållandet
utredt. När ‘alla förenämnde voro samlade, inkallades först
gref Gyllenborg till Kungen och sedan de öfrige. Där taltes
mycket, och som de stannat straxt inom dörren, hördes att
de inkallade talte frimodigt, ehuru orden icke kunde urskiljas.
Efter en icke så kort stunds förlopp utkommo grefve
Gyllenborg, Gyllenstorm, Silfverstolpe, och sedan de stannat ett
ögonblick, sade Gyllenstorm till grefve Gyllenborg: »Nu är
det väl ingenting mera man vill mig, nu kan jag väl gå?»
Hvartill grefve Gyllenborg svarade: »Ja, Kungen har
ingenting befallt, som hindrar det». Hvarpå Silfverstolpe sade: »Så
är det väl äfven med mig?» Hvilket bejakades, då desse
bortgingo.
Emellertid hade excellensen Stedingk och de Rodais
stannat inne hos Kungen; man hörde att Kungen talte
hårdt och med förtretad ton, och på några ord som hördes
af de Rodais’ svar kunde man märka, att Kungen ville
förmå honom att bestämdt uppgifva sin sagesman, men att
han ansåg sin heder förbjuda att blottställa den som under
förlitande därpå förtrott honom en hemlighet. Sedan detta
samtal fortfarit en stund, inkallades place-majoren i
Stockholm, i:ste majoren vid Karelska dragonerna,
öfverstelöjt-nanten Axel Martinau, som under tiden uppkommit, och ett
ögonblick därefter utkom han och Rodais. Den senare
vände sig till vakthafvande kaptenlöjtnanten, öfversten gref
Charles Emil Lewenhaupt och yttrade några ord, då Martinau
höfligt afbröt honom och sade: »Vill ni vara god följa mig»,
hvarpå de bortgingo. En sådan tillsägelse af placemajoren
efter hvad som föregått tycktes bebåda arrest, och så var
äfven förhållandet. Kungen hade befallt, att de Rodais
skulle sättas i arrest på högvakten, och dit fördes han af
Martinau. Han blef där ytterligare förhörd på eftermiddagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
