Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens släda, där Silfversparre åkte med honom och en
trompetare bakpå att gifva ordres med trumpet, efter den
officerare i slädar och infanteri med kanontrain, samt slutelig
den vanliga eller nödiga betjeningen. Man frukosterade på
halfva vägen.
8.
Reflexioner öfver den 13 Mars, försöken att försvara konungen, hans flykt
m. m.; Ehrenheims afgång; Lagerbielke och Engeström; Adlersparres klubb och
planer på Hertigens utropande till kung; Alopeus i Stockholm; konseljen; baron
Munck; ängeln på den hvita hästen; duc de Pienne; konungens sinnestillstånd
på Gripsholm; ryssarnas reträtt från Umeå m. m.
Stockholm den 3 April 1809.
Som jag de förra postdagar endast fästat min
uppmärksamhet vid inträffande händelsers berättande, fruktar jag mig
hafva förbigått att hafva den äran aflägga vördnadsfull
tacksägelse för nådiga hågkomsten af den 21—23 Mars, och
hoppas Eders Excellens det nådigt förlåter samt är försäkrad
om min lifliga erkänsla. Min tid räcker alltid till, när fråga
är att lemna Eders Excellens prof af min vördnad, och skulle
jag haft största förebråelse, om jag utur akt låtit meddela Eders
Excellens en så noga detaljerad relation, som den kommit
till min kunskap. Jag bjuder till förskaffa mig sanningen
och undvika vidlyftigheter, hvilka senare dock äro
oskiljaktiga ifrån sådane berättelser, och oaktadt min föresats att
ej göra några reflexioner, som kunna synas partiska, så är
nästan omöjeligt undvika dem. Som jag hoppas, att man ej
uppbryter bref och aldraminst kan hålla de till Eder Excellens
misstänkte, så kan jag äfven tillåta mig dem. Min bön, att
brefven gömmas, är densamma, som jag under kriget 1788
gjorde till fältmarskalken m. m. grefve Meijerfelt. Den
kommer ej af egenkärlek, ty jag sätter ej mina bref i jämförelse
med den mängd mémoires franska historien följt; men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
