Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig före, hastigt uppstigit, slagit sig för pannan och sagt:
»Huru skall jag nu skicka mig?» Nu är han här, men jag har
ej sett honom och ej heller hört någon nämna honom.
I anledning däraf att man påstår, det Hans Maj:t fästat
mycken uppmärksamhet vid den ängeln på en hvit häst, som
Uppenbarelseboken omtalar, har man gjort den anmärkning,
att öfverstelöjtnant Adlersparre vid sitt intåg med
trupperna ridit på en mycket fringant hvit häst. Om det var
hans egen eller om lånt, vet jag intet. Man påstår, att en
härvarande fransos yttrat, å la suite af berättelsen om
Konungens arrestering och alla de försiktighetsmått om sitt
bevarande han förut tagit, som blefvo vända emot honom själf,
»a-t-on jamais vu quelque chose de si bete», och att en
närvarande hastigt svarat: »Oui, les cotelettes de Louis XVI å
son evasion.» Om det är gifvet, var det ganska väl träffadt.
A propos af fransos, så är duc de Pienne nu befriad från
sitt instängda lif, ty han var aldrig utom porten i excellens
Fersens hus, af fruktan att någon skulle påminna sig hans
person. Han är nu ibland ute, fast jag ej sett honom, och
lärer ej sättas i fråga, att han skall resa.
Någon, som nyligen kommit från Gripsholm, har berättat,
att humöret i den förflutna veckan ej varit synnerlig godt.
Man tror, att något hopp varit få Drottningen dit, som man
finner ej ske. Dessutom säges, att Hans Maj:t har ett
besynnerligt skratt, som ofta påkommer. Om Eders Excellens
erinrar sig, så hade Konungen dylik åkomma 1792 eller 1793,
som då gjorde uppmärksamhet och embarraserade medici.
Man har dessutom förmärkt, mest nu i sednare tider, att uti
nedanet har hans humör alltid varit besynnerligare än i
nymånaden. Det säges, att han haft några underliga propos,
som föranlåtit Silfversparre att erinra, det man visat Hans
Maj:t all möjelig égard och vördnad, men att sådana propos
kunde åstadkomma en mindre behagelig ändring. Han har
en dag, efter mycket gående af och an i rummet, med
mycken allvarsamhet sagt: »Jag fruktar herrarne förhastat sig
med sitt tagne steg, ty jag hade en dråpelig plan i mitt
hufvud till mitt rikes väl, men de tillåta den ej att utveckla
sig.» Hans Maj:t har tagit somliga officerare af de
vakt-hafvande en rebut, och man har då budit till att undvika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
